Debatt: Vem tar ansvar för det söndertrasade LSS?

Vi är trötta på hur hela LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, har hackats sönder av politiker, myndigheter och domstolar. Ingen vill ta egentligt ansvar för den söndertrasade rättighetslagstiftningen och alla dom vars liv blir förstörda. Vi som skriver om personer med funktionsnedsättning hamnar istället i ständiga situationer där vi står med mössan i handen och ber om allmosor. Vi fastnar ofta i diskussioner där vi tvingas vädja om förståelse och hjälp.



De rökridåer som läggs ut kan upplevas som man vill dölja den riktiga sanningen. Det påtalas om oegentligheter, framförs att det finns överutnyttjande, påstådda bedrägerier och mycket annat. 

Det här gäller inte egentligen fusk och pengar, det handlar om en bristande politisk vilja och ett myndighetsperspektiv för vad som är medborgares rättmätiga behov. Det handlar i grunden om bristande insikt för vad mänskliga rättigheter faktiskt innebär och noll förståelse för att LSS är en rättighetslag.



I en tid när makt och inflytande inte alltid är samma sak som att man har en god vilja. När positioner missbrukas måste även den yttersta regeringsmakten ifrågasättas. Vi blir trötta på att de som skulle kunna, inte verkar vilja göra något när människor råkar illa ut. Personer med funktionsnedsättning får ständigt höra att man vill göra något åt de problem som finns och ge stöd men sedan blir det inte så ändå. När viljan saknas då tystnar regeringen. Det får vara slut med det. Det är där vi är nu. Personer med funktionsnedsättning har fått nog.

Problemen med LSS behöver inte diskuteras mer eller utredas i åratal. Vad som behövs är att ansvariga politiker i regeringen, riksdagen och ute i kommunerna tar nödropen på allvar. De måste ta itu med det som egentligen allt handlar om men som ingen har lust att lyfta, nämligen att människor ställs utanför, lämnas i sticket och far illa.

Politiken måste sluta fokusera på VEM som utför välfärdens viktiga tjänster, på offentliga eller privata utförare, och istället fokusera på VAD som blir gjort. Ibland kan man undra om regeringen inte gillar modellen med att personer med funktionsnedsättning får eget inflytande och har självbestämmande. Att det är den enskilde som har rätten att välja vem, när och hur man behöver hjälp. 

De som tar besluten i dessa frågor, allt från regeringen till vissa handläggare ute i kommunerna har kanske åsikten att individen har fått för stor makt för sitt eget bästa? Någon annan förklaring än denna kan vi inte se. Varför skulle annars en del kommuner och statliga myndigheter ständigt tillåtas bryta mot vår LSS lag? Vilken annan lag kan brytas på liknande sätt?

Personer med funktionsnedsättning behöver inte vara svaga men görs svaga när man inte lyssnar på deras åsikter eller nekar dom möjligheten till inflytande och rätt stöd enligt LSS.

Låt oss alla lyfta blicken inför höstens val och på riktigt ta diskussionen om vad problemet är med att personer med funktionsnedsättning vill ha egenmakt över sina liv och vill ha kvar rättigheterna i LSS. 

Vad vill alla politiska partier och övriga beslutsfattare för personer med funktionsnedsättning? Livet pågår nu men inte för alla, många sitter i ett evigt väntrum.
 

Funktionella liberalers styrelse
Ordförande William Hedendahl
Vice ordförande Roko Kursar
Charlotte Hedendahl
Marianne Åhman
Pia Delin
Anders Karlsson
Charlotte Söderlund
Riksdagskandidat Erika Rydja Sandvik