Midsommar närmar sig och det dukas upp till fest i många svenska hem. På bordet står den inlagda sillen – som inte bara är en klassisk del av vårt högtidsfirande – den är ett kulturarv som förenar generationer och en viktig del av vår matkultur.
Sillen är också en symbol för något mycket större: vårt gemensamma ansvar att förvalta havets resurser. Vi har under våren nåtts av alarmerande bilder från ett tomt hav med ett ekosystem som redan är satt ur balans. Frågan är om sillen ska kunna finnas kvar på framtidens högtider, eller om miljöförstöring, rovfiske och kortsiktiga intressen ska tillåtas urholka en av våra mest älskade traditioner.
Samtidigt som sillen är självklar på midsommarfesten rensas haven av storskaliga trålare som fiskar för industrins behov – inte för våra tallrikar. Detta är oacceptabelt i en tid när Sverige behöver stärka livsmedelsberedskapen, bevara arbetstillfällen i kustsamhällen och försvara den tradition som sillen representerar.
När EU i höstas beslutade årets fiskekvoter gjorde Sverige skillnad. Vi valde en ansvarsfull linje som hindrade fångsterna från att bli ännu större. Ett viktigt steg, men långt ifrån tillräckligt. De storskaliga industrifartygen fortsätter att tömma haven på fisk för fiskmjölsexport medan de småskaliga fiskarna, som fiskar för att sillen ska nå våra matbord, pressas tillbaka. Det är inte rimligt när vårt land behöver en stabil och långsiktig livsmedelsförsörjning och en hel näring riskerar att gå i graven.
Den moderatledda regeringen har påbörjat arbetet för ett hållbart fiske och i den havsmiljöproposition riksdagen antog i höstas tar vi ett helhetsgrepp. Utflyttningen av trålgränsen längs hela kusten ger sillen andrum och utrymme att leka och växa. Vi begränsar pelagiskt trålfiske nära kusten, tar krafttag mot övergödning och ser över förvaltningen av säl och skarv för att bevara den matkultur sill- och strömmingsfisket innebär. Vi bryter nu med en tidigare flathet mot industrifisket och styr om mot en mer hållbar förvaltning.
Detta är inte bara en angelägenhet för Sveriges kust. Det är en fråga om nationell beredskap och vår förmåga att stå på egna ben när omvärlden krisar. Genom samarbete inom EU kan vi få fler länder i Östersjöregionen att ta ansvar.
Med en ny EU-kommission och svenska parlamentariker som agerar i fiskeriutskottet kan vi driva igenom beslut verkligt baserade på forskning. Därmed minskar vi utrymmet för kortsiktiga ekonomiska intressen och sätter havets hälsa i centrum.
När vi hugger in på sillen i midsommar ska vi kunna göra det i visshet om att den inte är blott ett minne, utan ett levande inslag i en hållbar framtid. Genom att säga nej till rovfiske och ja till en långsiktig hushållning med havets resurser lägger vi grunden för att våra barn och barnbarn ska få uppleva samma mattraditioner som vi. Det är en gåva som räcker längre än till nästa måltid – en investering i Sveriges framtida matförsörjning, kustsamhällen och gastronomiska traditioner.
Trevlig midsommar!
Joanna Lewerentz
Riksdagsledamot (M) miljö- och jordbruksutskottet med ansvar för vatten-, havs- och fiskefrågor
Ann-Sofie Lifvenhage
Riksdagsledamot(M) Sörmland
Anna af Sillén
Riksdagsledamot (M) Sörmland