Debatt: De mest utsatta bör inte få hjälp sist

Du har inte möjlighet att ta dig ur Ukraina. Du har inte ens möjlighet att sätta dig i säkerhet under en bombattack. När omvärlden planerar och distribuerar humanitär hjälp sker det helt utan tanke på dig. Detta är verkligheten för de flesta av de ungefär 2,7 miljoner personer med funktionsnedsättning som bor i Ukraina. 

När nu storskaliga humanitära insatser planeras och genomförs sker det mer eller mindre helt utan barn och vuxna med funktionsnedsättning i åtanke. Konsekvensen av icke-inkluderande insatser är att människor som hade kunnat skyddas och överleva nu skadas och dör. 

När flyglarmen ljuder är det många som inte har en chans att sätta sig i säkerhet. Många döva missar varningarna och förstår först på omgivningens reaktioner att något har hänt. Blinda och de med grava synskador kan inte ta sig fram bland rasmassorna utan får förlita sig på omgivningen. För den som använder rullstol tar det tid att ta sig till skyddsrummet, om det ens går att komma in. Ett barn eller vuxen med autism eller intellektuell funktionsnedsättning kanske inte förstår vad som händer.

I ett katastrofläge är det ofta svårt för alla att få mat, vatten, vård och information. För personer med funktionsnedsättning är det ännu svårare. Och att i en krissituation hitta sina anhöriga är ofta helt omöjligt om du är blind, döv eller saknar talat språk. För många är en flykt inte möjlig och de tvingas stanna kvar i fara och utsatthet och i beroende av andra för sin överlevnad. 

Vi vet sedan tidigare att personer med funktionsnedsättning löper större risk att skadas eller dö i väpnade konflikter- dödligheten är fyra gånger högre än för dem utan funktionsnedsättning. Barn med funktionsnedsättning löper större risk än andra att bli övergivna. De löper också tio gånger högre risk att utsättas får våld och sexuella övergrepp än de utan funktionsnedsättning. Människohandel och trafficking kring Ukraina är en smärtsam verklighet och risken för att barn och unga med funktionsnedsättningar drabbas är hög. 

Nu samlar sig humanitära aktörer för att rädda liv och lindra nöd, både i Ukraina och vid landets gränser. Men sannolikheten att hjälpen ska nå personer med funktionsnedsättning är låg. Stora hjälporganisationer med enorma resurser vittnar om att de inte kan hjälpa personer med funktionsnedsättning. I stort sett ingen aktör har beredskap för att inkludera personer med funktionsnedsättning i sina humanitära aktioner, trots många års arbete.  

Det behövs medvetenhet och kunskap hos de som ska hjälpa. Inkluderande insatser behöver inte vara komplicerade, många gånger handlar det om att tänka till en extra gång. Till exempel kring hur information utformas: kan den här informationen nå en som är döv, blind eller använder rullstol? 

För att säkra att insatser når alla och att alla har samma möjligheter till skydd uppmanar vi alla aktörer, verksamma i Ukraina och i andra konflikter, att snarast se över sina handlingsplaner och arbetssätt. Vi är många funktionsrättsorganisationer som gärna delar med oss av kunskap, erfarenheter och nätverk. 

Det borde vara en självklarhet för alla aktörer inom det humanitära fältet att arbeta utifrån medvetenheten att det finns personer med funktionsnedsättning i Ukraina och bland ukrainska flyktingar. Det är grupper som är särskilt utsatta, och som redan innan kriget ofta var bortglömda och osynliggjorda. 

Alla har rätt att bli lika skyddade i väpnade konflikter. 

Jesper Hansén
Generalsekreterare MyRight